Nä här har jag ingen trädgård….

Vi har en sommarstuga i Blekinge som jag är väldigt förtjust i. Alltså både i stugan och landskapet. Hit längtar jag ofta.

Stugan är från 60-talet. Mina föräldrar skaffade den för att pusta ut från stressen på plantskolan. De åkte hit, drack kaffe, satt en stund i solen och sedan sa pappa: ”nähä nu måste jag hem och vattna”. Här hade de ingen trädgård att passa.

När vi tog över stugan tänkte jag likadant. Här ska det inte bli trädgård för det har jag ju så det räcker och blir över i Skåne.

Här räcker det med tallarna, mossan, stenarna och vildkaprifolen.

Tänkte jag. Länge. Men så har det ändå börjat hända saker. Kaprifolen blev för vildväxande, kvävde träden och hindrade vildaplarna från att blomma.

Så plötsligt började jag röja och plantera. Försiktigt och utan redskap. Jag bryter sten och hittar fina fickor att plantera i.

Så nu har jag satt:

Bergenia. Röd och vit. Supersnygga mot stenarna.

En pimpernöt från Hovdalas gamla träd. Ett kulturarv. Passar fint här.

strutbräken

klematis och ett gult körsbär med det roliga namnet ’Dönissens gula’.

Jag gräver, bryter upp sten, räfsar liiiite och njuter. Men trädgård? Nä det har jag inte här….

Kommentarer