Ont, det gör ont

Jag har alltid sagt att jag hatar ljudet av motorsåg. Och att man inte får fälla träd i sin trädgård.

Och nu har jag ändå gjort just det.

Ja, det gör ont. Inte för att jag ångrar beslutet men det känns tomt och trist. Ända tills jag har bestämt vad som ska komma i stället.

1998 beställde jag två stycken klotkörsbärsträd från Hvilans utbildning. Olle Sjöström och Janne Knuda hjälpte mig att få tag på två fina träd att sätta bredvid varandra fram till vårt entré.

De levererades med klump en kall marsdag och det var ett tufft jobb att få dem på plats, rakt och snyggt. I femton år stod de där tillsammans. Den mot söder växte sig stor och stark medan kompisen bredvid inte fick lika mycket sol och alltså blev tunnare . För fem-sex år sedan drabbades vi av en vattenläcka och var tvungna att gräva mellan gatan och huset och då fick det innersta trädet tas ner.

Sedan dess har klotkörsbärsträdet mot gatan vuxit på ändå mer och det har aldrig blivit beskuret. Alltså var kronan mest grön ute i kanterna och väldigt risig i mitten. Dessutom hade skatorna byggt ett praktfullt bo mitt i.

Det var ingen vacker syn helt enkelt.

Och nu är det borta. Det blev tomt. Och ljust.

”Min” arborist Alexandra gjorde ett kanonjobb. Hon gör allting så proffsigt och nästa gång när hon är tillbaka här ska hon stubbfräsa så att jag kan plantera nytt.

För ett nytt träd blir det så klart.

Funderar på magnolia eller japansk lönn, båda trivs här. Ska bara hitta sorter som inte blir för stora.

Och så ska de skötas.

Jag lovar!

IMG_7612

Så här såg det ut före mot vårt hus.

IMG_0545

och efter….

IMG_7624 (1)

från vårt huset mot gatan. Tomt….

Kommentarer