Gurktid

Jag är inte särskilt händig i köket och inte heller så himla förtjust i att laga mat. Men vissa saker måste man bara göra varje år.

Flädersaft (fast i år hann jag inte innan blomningen var över), lavendelskorpor och ättiksgurka tillhör livets nödvändigheter faktiskt.

Så i går inhandlades fyra kilo Västeråsgurkor. Märkligt nog fanns det inte mer än totalt sju kilo i stora butiken och enligt föreståndaren för frukt och grönt är det ingen efterfrågan på Västeråsgurka.

Kan det verkligen vara sant? Måste inte alla lägga in gurkor just nu? Eller är det helt enkelt så att ni odlar själva, eller kanske åker på självplock.

Jag är i alla fall glad att det fanns gurkor till vår familj.

Så nu står sju stycken burkar välfyllda i svala källaren.
Och för er som undrar så kommer receptet här:

Familjens Perssons gurka, 3 kg ( så kallar vi den men egentligen var det ju min mamma, Anna, som gjorde den varje år innan vi tog över).

2 grader ättikssyra (outspädd)

2,5 dl vatten

gula senapsfrön

4 kaffekoppar socker

1 kaffekopp salt

dillkronor

 

Gurkorna tvättas och torkas väl och skärs i skivor, inte för tunna.

Skivorna läggs i burk och varvas med dill och senapsfrön.

Blanda salt, socker, ättika och vatten till en lag. Häll över gurkorna.

Låt stå över natten.

Nästa dag hälls all lag över i en bunke och ytterligare 1-2 grader ättika och en ½ kaffekopp socker tillsätts. Eftersom gurkorna vätskar sig rejält så går det ofta att packa om i burkarna och fylla på mer i varje burk.

Häll tillbaka lagen över gurkorna och ställ dem svalt.

Så himla gott att ha under vintern. På macka med tartex eller att hacka ner i potatissallad!

IMG_0409

 

Kommentarer