Nej jag är ju ingen rosmänniska…

Det är alltid lika roligt.
Jag hör mig själv säga att ” jag är ingen rosmänniska”.
Och så tittar jag mig omkring i mitten av juni och vad blommar som mest och bäst i trädgården då? Jo mina rosor!
Precis som alla andra blir jag förförd. Av doften och färgerna. Bara vill ha! Så därför köpte jag Nevada som nästan växer in i hallen nu. Glendora efter att ha lyssnat på Christina Högardh-Ihrs rosenföredrag. Glendora står fortfarande i kruka för var ska hon annars stå? Lykkefund som varit med i tjugo år nu och vars klätterträd, det döda prydnadsrsbäret snart faller.
Och så får man rosor: Valdemar av pappa, Rose de Resht som rotskott från SLUs Ingrid Åkesson, Sointu från finska blomstervänner.
De lila, Cardinal de Richelieu och Rhapsody in Blue, köpte jag för färgen. Daggrosen för bladen. Och nyponen. Och den enkla fina blomman
Och Flammentanz bara för att hon är så vacker mot den vita muren.
Några andra ursäkter har jag inte. De är lättskötta allihop och jag älskar dem så här års!

IMG_9872

Rosa helenae ’Lykkefund’. Honungsrosen som tar andan av en.

IMG_9873

’Valdemar’, en generös och snygg dansk.

IMG_9870

’Rhapsody in blue’ för färgen så klart.

IMG_9871

’Schneewitchen’ var kom hon ifrån? Jo plantskolan när de inte hade ’Winchester cathedral’. Man kan ju inte åka hem tomhänt.

IMG_9868

’Sointu’ från finska vänner!

IMG_9869

’Cardinal de Richlieu’ för doften. Och färgen.

IMG_9861

Daggros. Sa jag att beskärning inte är min starka sida?!

IMG_9862

’Rose de Resht’. Tack för den!

Kommentarer