Trädkärlek

Jag bor i Arlöv i Burlövs kommun i Skåne. Till ytan är det Sveriges nästminsta kommun. Och kanske den allra minst gröna.

Arlöv ligger inklämd mellan motorvägen mellan Lund och Malmö och södra stambanan. Beroende på hur vinden blåser hör man antingen bilar eller tåg.

Fast jag trivs bra här och har ju planterat min alldeles egna gröna lunga på Hemgatan. Runt omkring i kommunen växer en hel del stora träd, ofta planterade som lä mot motorvägsbullret. Men några små dungar kan man hitta och intill koloniområdet ligger Granbacken med gamla högväxta bokar. Annars är det ont om parker här.

Ett grönt rum som i alla fall jag ofta glömmer bort är kyrkogården. Men idag gick jag en promenad i det kalla och soliga vintervädret och sneddade in på kyrkogården till Arlövs kyrka. Den är så himla fin och välskött. Här vårdas gamla träd av stolta kyrkogårdsarbetare. En gång när jag gick här höll de på att knuthamla den gamla allén och en man berättade stolt att de gör det vartannat år helt för hand. Det är så skickligt och träden blir så vackra.

Nu såg jag att det behövs i vinter igen så snart är de säkert där med lift och såg. Till och med björkar som jag brukar tycka att det är ett otyg att man beskär har man ympat och format som paraplyer. Snyggt när det görs på rätt sort och hålls efter kontinuerligt.

Just på kyrkogårdarna kan man faktiskt också se spännande träd och buskar.  I Arlöv växer några fina cedrar som nog är ganska unga. På ett ställe har en vanlig thuja fått växa på och sedan stammats upp och strax intill står en rejäl pelarthuja. Vid en gravsten paraderade två sockertoppsgranar. Säkert nätta och små när de sattes, nu stora och pampiga.

Vid en av gravarna  stannade jag till lite extra. Den var så vacker, som en miniträdgård med bonsaiklippta lönnar, höstblommande ljung, låga tallar, en palmlilja, skiffersten och buxbom. Kunde vara vilken liten entreträdgård som helst.

När jag gick där på min promenad såg jag många skyltar med texten ”gravplats ledig” och då började jag fundera över vad som händer i framtiden. Efterhand som åren går minskar antalet jordbegravningar, alltfler lämnar tillbaka gamla stora gravplatser, urnor och minneslundar behöver inte så stora ytor. Vad händer med dessa stora gröna ytor i framtiden? Vem bevarar kyrkogården som en grön lunga när gravplatserna krymper?

Kyrkogårdarna ligger ju dessutom ofta centralt och på attraktiv mark. Kanske inte otänkbart att bygga bostäder på nu när städerna växer? Kan man som i Helsingborg föreslå att koloniområdena ska bebyggas så kan man säkert snegla på kyrkans mark också. Eller?

Men säkert har kyrkan säkra planer för sina marker. För oss som bor i storstadsområden blir kyrkogårdarna inte i första hand en begravningsplats utan en viktig plats att få fortsätta ströva i, för fågelliv och insekter, som lugna platser i brusande stadsmiljö och ibland till och med som arboretum. Väldigt viktiga gröna rum i staden helt enkelt.

Här i Arlöv skulle jag gärna se fler skyltar med vetenskapliga namn på träden och också en uppgift om när de planterades. Kanske man till och med skulle kunna göra trädvandringar på kyrkogården?

Något att tänka på till Tusen Trädgårdar 2018!

IMG_8411

Snygga björkar.

IMG_8412

Bokhäckarna i vintersol och så den lilla allén.

IMG_8417

Thujan har tillåtits ta plats.

IMG_8419

Sockertoppsgranar, en gång små och beskedliga.

IMG_8421

Dax att knuthamla lindarna igen i vinter.

IMG_8423

Två cedrar vakar över gravplatsen.

IMG_8424

Som en liten trädgård. Vacker och inspirerande.

IMG_8428

I vintersolens sken fick himalayabjörkarna samma färg som kyrkans fasad.

 

Kommentarer